Vart är vi på väg?

Hej!

För 2, 5 år sedan höll jag min sista fasta yogaklass med människor som gått för mig upp till 10-12 år. Jag hade bett universum att inte längre bli förknippad som yogalärare utan få fritt spelrum inför nästa fördjupningsfas, det multidimensionella bortom form, och jag sa upp alla mina uppdrag. Dessa tvära kast i mitt liv rör sig i 7 års cykler, i linje med ursprungsbefolkningars levnadssätt. Från statsvetare på Folkhälsoinstitutet 2006 till yogalärare och yogaterapeut. Från yogalärare till föreläsare, utbildare och behandlare 2012.

Jag hade kanaliserat yoga, precis som YB gjorde, i några år och intuitionen i mina klasser var enorm. Hela min resa inom yogan och ayurvedan (ink initieringar 2012, nam och mayaindianers närvaro) läkte min livsutmaning, nämligen att vara två personer; en mänsklig Malin med sår och utmaningar och en andlig själ som kände Gud inom och levde i bliss. Vi blev ett. Dvs upplevelsen av mig och livet var inte längre gudomligt bara under och efter klasserna utan det integrerades i mig. Det spillde över på yogaeleverna och transformationen var given. Vi höjde taket av glädje, mening, sanning och känslan att komma hem.

Första retreatet jag höll i Indien höll friden i sig i 4 månader. Jag var så förvånad. Kan man verkligen leva i ett meditativt tillstånd?
Andra gången släppte aldrig tillståndet. Och jag slutade i princip att meditera och yoga. Jag var så att säga fullt uppkopplad hela tiden, kroppen överrörlig och inkörd på yogan (10-11 pass i veckan) och jag behövde leva mer i den fysiska världen. Clairvoyant är ju bara en del av seendet. Jag upplevde alla. Seende, kännande, vetande, hörande… Nu skulle jag lägga det multidimensionella pusslet också. Kosmiska upplevelser, möten, visioner, bilder, kontakter, insikter, mirakel. Det var vardag. Mitt språk ändrades och jag kunde läsa saker fysiker och biologer sagt som jag själv sett med egna ögon men inte förstod med huvet. Einstiens relativitetsteori till exempel. Hur rumtiden funkar. Det bara ÄR och jag förstod Teslas arbete, jobbade med Kristus energi, pratade med olika energier vi människor skapat och dyrkat genom tiderna. Människor som kopplade ”upp” sig till Guru Ram Das eller Nanak eller ST Germain. Jag bara kände att de är alla en del av mig. Finns inget upp. Finns bara in. Alla är en aspekt av mig. När det blev för mycket en gång frågade jag en yogalärare om jag kunde få något bra tips o stöd i denna konstiga och jobbiga fas. ”På med turbanen och meditera på ek ong kar ska du se att det löser sig” var svaret. Ja kände jag, där ligger medvetenheten. Det var som att titta ner på mantrat och den lilla aspekten och vibrationen av oändligheten. Det finns en historia där med om när det mantrat förgyllt kom in genom mina fötter och integrerades inom mig. Men det var långt efter jag började höra ljudet av big bang.

Det har varit oerhört svårt att följa den här vägen. Att lita på att universum bär mig genom detta. Närmre 1000 personer har avföljt mina nyhetsbrev, uppdragen på företag plockade jag själv bort. De vibrerade inte längre sant. Vi kom inte längre. Det var inte gynnsamt för nästa steg.
Jag insåg att detta måste göras för att jag ska kunna härbärgera ännu mer energi. Förstå mer om universums multidimensionella lagar och göra det jag ska här på jorden. Hitta mig själv och världen bortom form, bortom norm, bortom borden och jobb. Släppte jag inte kunde jag inte heller expandera. Mahan Rishi är ju faktiskt mitt yogiska namn. Makro och mikroperspektiv i ett.

Resan gav mig förståelse för varför människor har så fragmenterade bilder av sitt ursprung och helheten och universum tränade mig på urskiljningsförmågan i mina närmaste relationer. Vad är mitt, vad är andras. Att inte hålla fast. Vad håller mig från kärlek, hur lever jag i mina försvar för att slippa se mina sår? Jag fick kontakt med mitt djupaste överlevnadssår. En ton. En ton som påverkat mina närmsta relationer och hållt mig från att totalt smälta in i helheten. Nu fick jag läka även den.

Så i början av januari, på ett yogagolv i Lindesberg, efter en dag jag hållit i energimedicin, hör jag mig säga: nu föds min ett åriga energimedicin utbildning!
Alla som stod runt mig kunde känna vad det innebar och det glittrade i allas våra ansikten. Utbildningen var född. De hade sett och känt mig leda, de hade känt transformationerna i hela sina system av att bli guidade av mig i behandlingar och under dagen. De visste; här finns livet! Här blir jag hel! Här får jag öppna mitt seende, min sanning, min väg och läka. Aktiveras in i mitt hela, sanna jag. Hälften av deltagarna anmälde sig på studs.

För så är det när man kommit bortom logik, borden, vad ingår, vad blir jag och tilliten till resan kommer av att man känner den. Man bara vet att processen är hållen, att man är på rätt plats och att man kommer att integrera den man är i den här 3d världen ”precis som Malin gjort”. ”Du är det nya ledarskapet” har jag hört många gånger. Självledarskapet som grund, samskapandet intuitivt, inkluderande, hierarkifritt och att deltagare får en sån direkt kontakt med sina behov att de omedelbart äger sin egen kraft. I det ser man de djupa tusenåriga präglingar av att ha stängt av sin egen kraft/fått den manipulerad och nedtryckt.
I detta space av energimedicinen och samskapandet tydliggör jag hur karmatrådar, band, tjocka fält och lager av toxiner (komna av tankar, känslor, ord, situationer, platser, avtal, andra..) bygger nervsystem inom och knyter oss samman i ett komplext virrvarr av splittring och smärta. Här vägleder jag in i tekniker för att smälta bort, hämta hem, läka och komma in i vår egen helhet, den totala kär leken. Livet. Alltet. Friden.
Där uppgraderar vi energier och hjälper jorden och kosmos och liv på andra planeter. På vägen läks symtom. Självförakt, avstängdhet, ångest, rädslor, kamp, stelhet, utmattning, begär, behov av bekräftelse… För när livet öppnas inom en och knutarna släpper, ja då har vi också uppgraderat oss till nästa nivå i mänsklighetens historia. På denna resa aktiveras vi in i den vi på riktigt är. Vi blir nya.

Önskar dig en ljuvlig dag!

Malin